Ja, visst vore det kul att hora nagot fran Ellika! Varsagoda:

Vi lamnade Jaipur och satte oss pa en skumpig buss till Bundi (ratt stavat, Markus), forra tisdagen. Staden har 80000 invanare och typ lika manga apor. Vi var uppe i ett stort fort/palats uppe pa en bergssluttning. Mycket fint. Planen att stanna bara tva natter fick ga och hanga sig eftersom forkylningarna inte ville ge sig och till raga pa allt gick min mage och dog. Under torsdagen var det sa illa att jag knappt kunde ga for jag var sa utmattad sa i fredags gick jag till en doktor och fick medicin. Sakta men sakert lugnade det ner sig, och trotta efter sjukor och att inte ha kunnat duscha pa fyra dagar (vi forstod inte hur duschen fungerade. Om det nu var en dusch. Jag vet inte.) tog vi i sondags en buss till Kota (660 000 inv), 4 mil bort dar det skulle vara lattare att hitta ett tag till Agra, dar vi ar nu. Vi sov en natt pa ett jattebra hotell i Kota, och jag at mitt forsta ordentliga mal mat pa fyra dagar. Skont.

Igarmorse akte vi till tagstationen i Kota for att boka plats pa expresstaget till Agra som vi visste skulle ga samma dag vid 15-tiden. (Expresstag fran Kota till Agra – 33 mil – 6 timmmar) Hittills har det gatt ganska smidigt att boka tagresorna, vi har gatt fram till bokningsdisken, sagt var vi vill aka och nar, fatt fylla i lite papper, betalat och fatt vara biljetter. Nu var det nagot HELT annat. Efter att vi fyllt i papper och fatt var biljett, trodde vi, blev vi skickade till nat slags annat kontor for att fa vara biljetter godkanda, vi hade namligen bara fatt nan slags vantelistbiljetter, trots att vi betalat ett gansks dyrt biljettpris. Pa det nya kontoret kunde ingen engelska och folk forsokte forklara pa hindi hur vi skulle gora. Vi lyckades forsta att vi skulle skriva nagot pa ett papper (alltsa inte en blankett eller ett formular, ett helt tomt a4-papper) och lagga pappret i en lada. Hmmm. Vi forstod ingenting, och tillslut var det nagon som sa at oss att vanta. Efter kanske 20 minuter fick vi komma in till en man som forklarade pa engelska att vi skulle skriva en ansokan om att fa biljetten vi just betalt for. Tobias tog papper och penna och mannen bakom skrivbordet borjade diktera for honom hur han skulle skriva: “Respected Sir” skulle brevet borja och sen skulle vi forklara vilket tag vi ville aka med, varfor vi ville till Agra och sa en massa personuppgifter. Brevet skulle avslutas med “Faithfully yours”. Jag undrar verkligen vem brevet var till, for nar Tobias skrivit klart sa mannen att vi skulle fa vara biljetter och att allt var ordnat, vi skulle bara ga till ett counter pa tagplattformen innan taget gick. Otroligt underligt som resten av det har landet..

Vi kom med pa taget iallafall och det var en spannande resa dar mannen mitt emot oss stallde fler fragor an jag varit med om i mitt liv typ. Han tyckte min piercing var jattekonstig, att vara klader var smutsiga och trasiga (han fragade ocksa hur ofta vi duschade), han tyckte Tobias frisyr (han snaggade sig i Bundi) var typ det konstigaste han sett.. Och sa undrade han massor om Sverige och svensk kultur, och tyckte det faktum att Tobias tillater mig att skaka hand med andra man var sa skumt att han skrattade hogt. Jag sager da det. Bredvid oss satt en kvinna som var betydligt smartare och forsvarade oss nar snubben mittemot skrattade at vara konstigheter. Kvinnans son fick forovrigt lyssna pa Den enda laten, Jorik, och undrade om du hade slappt nagot album han kunde kopa.

Nu ar vi i Agra och vi ser Taj Mahal fran taket pa hotellet. Det ar fett. Om det inte varit for att Tobias mage verkar dott lika mycket som min gjorde haromdagen skulle vi ga lite narmare ocksa, men vi far val vanta till senare idag om han mar battre.

Till sist ett tips om ni ska aka till Indien: tro inte att ni ska hinna med allt ni planerar. Ni kommer bli sjuka och masta stanna och vila.

Ja det har blev ju vansinnigt ostrukturerat ser jag nu. Jaja. VI LEVER iallafall, och det ar ju huvudsaken. Imorgon eller i overmorgon aker vi till Varanasi.

Hejs.