Idag var en sådandär perfekt förmiddag. Jag vaknade vid 9.30 och kände mig någorlunda frisk igen för första gången den här veckan. Käkade frukost ute på altanen i den varma morgonsolen och utförde sedan min vanliga fredagsritual, dvs. att köpa The Australian som på fredagarna inkluderar en flygplansbilaga med nyheter från flygbranschen. Gick sedan iväg mot Kings Park och satte mig i en liten park i närheten som är belägen i ett väldigt välmående lägenhetsområde med dyra, grindade bostadskomplex med perfekta gräsmattor som ligger uppe på en kulle och har utsikt över Perth och Swan River. Det var väldigt varmt och fuktigt idag, och lugnt och tyst och väldigt vackert där jag satt på gräset i skuggan av träden och luktade på blommorna och läste min tidning. Eller för att citera Percy Nilegård: ”Man får vara ifred från kreti och pleti [...] här. Mycket stimulerande.”

Apperopå Kings Park och diverse annat började jag igår fundera över de gånger jag hört talas om Perth när jag var yngre, innan jag ännu hade fått upp ögonen för Australien. De första tillfällena var nog när jag gick på mellanstadiet och läste Nätdetektiverna, som är/var en serie ungdomsdeckare som handlade om ett gäng brittiska ungdomar som löste brott över Internet. Till sin hjälp hade de bla. diverse folk de kände i andra delar av världen, och en av deras polare var en kille i Perth som jag tror hette Tom. Väldigt bra och spännande böcker minns jag att jag tyckte det var.

Andra gången var nog när jag några år senare såg ett avsnitt av Packat och Klart där de skickade en reporter till Perth. Jag minns att han knatade upp till just Kings Park och intervjuade ett gäng glada pensionärer som satt i sina ihopfällbara stolar i parken med utsikt över staden och pratade glatt om hur avslappnat livet i Perth var. Minns också att han for till Rottnest Island där alla cyklade omkring och badade, samt Fremantle som han beskrev som ett café-Mekka strax söder om Perth, vilket det också är. Minns också att jag tyckte det lät lite märkligt och läskigt när de påpekade att Perth var omgivet av öken och låg hundratals mil ifrån närmaste storstad. Jag tänkte förmodligen inte på att det ju faktiskt finns en flygplats här och att Perth i sig är en väldigt stor stad, så man är ju inte precis helt isolerad.

Det roliga är dock att jag aldrig hade kunnat föreställa mig att jag skulle besöka och än mindre bo just precis där ganska exakt ett halvt decennium senare. Life is like a box of chocolate…

För övrigt är jag snuskigt peppad på att se nya Bond-filmen som har premiär i november, detta efter att igår kväll ha sett Casino Royale för totalt tredje eller fjärde gången (den är så wunderbar!). Jag och Oskar skall banne mig fortsätta vår relativt nya tradition att se Bond-filmerna på premiärerna även denna gång.