Natten till i förrgår åskade det nåt så evinnerligt myche äseligt hemskt hela natten, har aldrig varit med om något liknande. Åskvädret var precis ovanför staden iom. att blixten och mullret kom precis samtidigt, och hela huset skakade när det drog igång. Det lät som en blandnig av att någon stod och sköt med gevär eller kanon alldeles utanför huset varvat med en jumbojet som flög bara några meter över taket. Jag vaknade 3 gånger under natten av oväsendet. “Fascinerande” är väl ett ord att beskriva det hela med.

Jag har nu efter 4 månaders planering påbörjat den faktiska bokningen av den evinnerliga mängd flyg och boende som skall ordnas för hemresan, som för övrigt kommer påbörjas den 11 juli, och ganska precis 3 veckor senare, den 3 augusti, dimper jag förhoppningsvis ned i Sverige. Skall publicera hela “schemat” när jag väl har bokat klart allt, men nu vet ni iaf. de två viktigaste datumen. Någon resa till Sydney och Canberra blev det alltså inte, då detta kändes alldeles för dyrt, ej heller till Cocos & Keeling Islands av samma anledning. Har däremot försökt kompensera detta lite grann med en annan destination istället.

För att spinna vidare på ungefär samma ämne så var det idag exakt 3 år sedan jag besökte Australien för första gången. Vid 4-tiden på morgonen damp jag ned på Melbournes flygplats med en väldigt hård duns i en Qantas Boeing 747-400 som flight 31 från London via Singapore, för flygplansbyte och vidare avfärd mot Canberra 2-3 timmar senare och Linux.conf.au-mässan som jag skulle besöka där. Detta var lustigt nog första gången som jag reste någonstans ö.ht. helt på egen hand (förutom runt i Umeå på cykel då), så vad passar väl bättre än att kasta sig rakt ut i vida världen och låta premiärresan gå till andra sidan jordklotet? Det känns ju som det enda naturliga och förnuftiga att göra… Det var dock bara vid ett enda tillfälle som jag var riktigt nervös inför/under resan, och det var när jag satte mig i bilen med Jerker på morgonen den 17 april och blev skjutsad ut till flygplatsen, ty det var då som jag verkligen insåg vad det var jag hade gett mig in på. Jag hade aldrig någonsin gjort något som var ens i närheten av detta förut och skulle nu klara mig själv i 2 veckor och lyckas ta mig hela vägen till Australien och tillbaka utan att tappa bort mig själv på vägen. Minns att jag kände mig riktigt illamående och smått panikslagen under den korta bilresan, men jag sade ingenting och bet ihop, och när jag väl hade checkat in för den första flygningen ned till Arlanda kändes det redan mycket bättre. Hela resan förlöpte sedan utan några problem, och det var just tack vare detta “lilla” äventyr och det faktum att jag tyckte att Australien var ett sådant toppenland som gav upphov till att jag och Ellika åkte iväg på den här resan. Jag hade nog aldrig ens tänkt tanken på att åka hit om det inte vore för att min givmilde och påhittige morbror hade skickat iväg mig för 3 år sedan. Så kan det gå!