Anledningen till att jag inte har skrivit på ett tag är för att det denna vecka kommer två nya halvor av “Markus provar nya saker” som tillsammans torde kunna läggas ihop och räknas som en hel bit att lägga till i serien. Jag har dock inte vetat exakt när dessa händelser skulle ske fram tills igår, så jag har därför väntat med att skriva om det. Here goes:
#1. Den första nyheten är att jag igår fick min allra första artikel publicerad på www.mises.org! Weee! Lyckan är total! (Själva artikeln kan läsas här.) För de som inte är insatta i detta så är mises.org den officiella hemsidan för det s.k. Ludwig von Mises-institutet, som är en amerikansk ekonomisk/politisk tankesmedja och tillika den “officiella” organisationen för den s.k. Österrikiska skolan som jag är en stor anhängare av, vilket i sin tur är en av de många “skolorna” som finns inom nationalekonomin, såsom tex. den Keynesianska skolan (usch och fy och blä), den klassiska skolan, Chicago-skolan, osv. Just den österrikiska skolan och Mises-institutet är en “ultraradikal” marknadsliberal sådan, och den får tex. Timbro och Milton Friedman att framstå som sossar i jämförelse (just Friedman brukar lite skämtsamt kallas för “pinko” av anhängarna av den österrikiska skolan, dvs. han anses ha varit “rosa”/smygröd). Att det heter just Ludwig von Mises-institutet är för att han (Ludwig von Mises, alltså) var den som grundade den moderna österrikiska skolan i början av 1900-talet, och han kom tillsammans med många av hans tidigaste anhängare från just Österrike, innan de tvingades fly därifrån till bla. USA och England på 30-talet då nazisterna började jaga dem (Mises fick hela sin lägenhet i Wien och allt som fanns i den sönderslaget när nazisterna bröt sig in där kort efter att han hade flytt landet).
Hursomhaver, på mises.org publicerar de iaf. en enorm mängd texter, podcasts med föreläsningar, gratis böcker (som de även säljer i “riktigt” format i webbutiken), information om alla evenemang som anordnas av eller i samband med Mises-institutet, osv. Varje dag publicerar de också på förstasidan en “Daily Article” om alla möjliga ämnen inom nationalekonomi, politik osv. som har någon sorts koppling till den österrikiska skolan. I vanliga fall är dessa skrivna av grånande professorer/doktorer i nationalekonomi som är framstående personligheter inom den österrikiska skolan, men igår/idag var det alltså en artikel som jag skrev som kom med. Alla mina stora idoler inom nationalekonomi och politisk filosofi brukar stå för en stor del av de dagliga artiklarna där, så jag är naturligtvis stolt som en örn över att för en dag hamna i samma “liga” som dessa så att säga. Mina 15 minutes of fame. :)
Är detta månne ett passande tillfälle att avslöja/påpeka att jag bara hade Godkänt i slutbetyg i engelska på gymnasiet? :P Lathet is the work of the devil…
Jag har än så länge fått 5 mail och 32 kommentarer till artikeln, som överlag har varit väldigt positiva. Superkul tycker jag!
#2. Imorgon skall jag på fika-”dejt” med en kille som jag råkade hitta på Facebook för några veckor sedan och som har exakt samma politiska åsikter som jag. Eller rättare sagt så råkade han hitta mig. Vi hade båda trott att vi typ var ensamma i Perth om att ha våra politiska åsikter, så vi blev såklart överlyckliga när vi upptäckte varandra. Sedan dess har vi därför mailväxlat i mängder och tyckte båda att det var lika bra att ses i verkligheten någon dag innan jag far hem till Sverige igen. Han är alltså australiensare och studerar ekonomi på ett av universiteten här i Perth. Vet ej exakt hur gammal han är, men vi är i princip jämnåriga iaf. Det blir nog riktigt kul tror jag, äntligen lite härligt nördig, intellektuell diskussion om ekonomi och politik! En sammanfattning får ni på torsdag.
I övrigt har jag den senaste veckan “införskaffat” Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band av The Beatles och lyssnat på den dag och natt, vilket jag av okänd anledning aldrig har gjort tidigare. Helt fantastiskt bra album är det verkligen, och totalt genomsyrat av droger. Är väl kanske just därför det är så bra, för att de knarkade så mycket när de skrev och spelade in det. Kreativiteten flödade får man förmoda. :)
Jag såg också nyligen den Nya Zeeländska filmen Eagle vs. Shark. Den påminner starkt om Napoleon Dynamite (en av mina absoluta favoritfilmer), fast var kanske inte riktigt lika rolig. Kan dock starkt rekommendera den, i synnerhet om man precis som jag älskar ganska obskyra humorfilmer som Napoleon Dynamite, Brazil, The Triplets of Belleville, Fear and Loathing in Las Vegas, Amelie från Montmartre, osv. En trailer för filmen finns här.
Ellika saknar Australien lika mycket som vanligt och klagar över hur mycket hon längtar tillbaka hit, speciellt när jag skickar små elaka SMS när jag sitter och äter på alla hennes vegetariska favoritmatställen här i Perth. :) Vi håller redan på och spånar om vart vi skall resa tillsammans nästa gång. Vi har bestämt oss för att det definitivt inte blir lika långt bort och lika länge som den här resan, utan nu inriktar vi oss istället på Europa eller Afrika. Vi har en hel del feta idéer redan, men den stora frågan är bara om och när vi båda skall ha råd och tid att genomföra dem…
Avslutningsvis kan jag meddela att vår diskmaskin är trasig och läcker så fort man slår av den. När den väl är igång är det inga problem eftersom att den då öppnar avloppet, men av någon anledning fortsätter den att pumpa in vatten även när man har slagit av den, och eftersom att den stänger avloppet när den inte är på så hamnar allt vatten på köksgolvet istället. Vi skall ringa våran hyresvärd imorgon och be honom fixa den, så tills dess får vi väl handdiska istället.
Över och ut!
Postat i Aussies, Betraktelser, Flygplan, Förväntningar, Känslor, Narcissism, Poletik, Qnarrk, Resplaner
