Efter ett halvdussin år har jag alltså äntligen fått besöka en av mina absolut främsta drömdestinationer; Hong Kong. Jag var lite rädd för att jag skulle ha blivit för betuttad i Singapore och gilla det bättre än Hong Kong, och det fick ju inte hända då det sistnämnda alltid har varit nummer ett för mig av de två länderna. Lyckligtvis finns det inga tecken på att det skulle vara så än så länge. Hong Kong är just så häftigt som jag föreställt mig det. Det är tom. mera high-tech, futuristiskt och renlighetsbesatt än Singapore. Tunnelbanan är tex. bättre och modernare, och här och var runt om i staden finns det små skyltar som uppmanar folk att bära kirurgisk ansiktsmask när de är förkylda (vilket de verkligen gör), samt hålla för munnen och näsan när de nyser eller hostar (tom. i mataffärer och på McDonald’s bär kökspersonalen kirurgisk ansiktsmask, och det finns små ”tvål”-automater med steriliseringsvätska som kunderna kan använda innan de äter). Allt är välorganiserat, effektivt och rent samtidigt som staden myllrar av aktivitet och är en djungel av neonskyltar och små affärer.

Jag anlände alltså med färja från det närliggande minilandet/staden Macau i torsdags kväll. Hotellpersonalen hade gett mig grundliga vägbeskrivningar både per mail och telefon, så det enda som var bökigt var att hitta igen själva byggnaden när jag väl befann mig på rätt gata. Precis som så många andra s.k. ”gästhus” i Hong Kong så är stället jag bor på väldigt litet och ligger i en anonym trappuppgång i ett vanligt höghus som främst huserar en mängd vanliga lägenheter. Personalen är oerhört vänlig och hjälpsam, och rummet är förvisso ganska slitet och definitivt inte inrett av Fab 5, men det är åtminstone rent och relativt fräscht och allt fungerar, vilket ju är det viktigaste. Det är i synnerhet bra med tanke på att jag betalar bara 270 SEK per natt för att bo nästan mitt i Hong Kong. Gratis WiFi finns det också på rummet, även om jag inte vet ifall det tillhandahålls av hotellet eller ej. Allt är honky-dory med andra ord.

Efter att jag hade checkat in fanns det bara tid över till att gå till det lokala snabbköpet (som naturligtvis har öppet dygnet runt) och inhandla lite vatten och snacks, och sedan hoppa i säng. Nästa morgon sov jag ut ordentligt och ägnade resten av förmiddagen åt att ta igen det bloggande som jag inte hunnit med de senaste dagarna. Det tar tyvärr flera timmar att skriva varje inlägg och lägga upp alla bilder, iaf. om man skall göra det ordentligt. Lunch/frukost fick bli på ett stekhus alldeles i närheten, och jag kan väl säga som så att det enda vegetariska som fanns på deras meny var den utmärkta löksoppan som jag fick till förrätt. Cirka 40 SEK för en hel lunch inkl. förrätt och bröd på en riktig restaurang är inte illa alls.

Jag började sedan min första dag lite mjukt med att vandra genom centrum och titta på alla miljarder olika saker som man kan titta på (mestadels höghus såklart):

Swire-gruppens huvudkontor, som är en av Hong Kongs största och mest anrika ”handelshus”:

Denna något bisarra byggnad huserar den kinesiska armén i Hong Kong, eller ”People’s Liberation Army” som den opassande nog heter:

Alla byggställningar i Hong Kong är gjorda av bambupinnar, och byggarbetarna sätter själva ihop ställningarna med hjälp av svarta plastband. Det skall dock tydligen vara riktigt stabilt:

Av en slump råkade jag hamna vid entrén till The Peak Tram, vilket är ett litet tåg som transporterar turister upp till välkända Victoria Peak, som i sin tur alltså är ett litet berg som ligger alldeles intill centrum mitt på Hong Kong Island och erbjuder häpnadsväckande panoramavyer över hela staden/hamnen. Typ 90% av alla vykort från Hong Kong är tagna därifrån. Detta fanns naturligtvis med på min ”att göra”-lista, och då vädret under dagen var alldeles strålande med en i princip klarblå himmel (vilket är oerhört ovanligt för att vara Hong Kong, som vanligtvis är täckt av dimma/smog) så vågade jag inte chansa på att det skulle komma fler sådana dagar under min vistelse. Jag for därför upp till toppen på en gång, och utsikten var verkligen fantastisk, speciellt tack vare vädret. Eftersom att det som sagt finns miljarder bilder därifrån så skall jag dock försöka vara återhållsam vad det gäller de jag tog:

Efter en halvtimme på utsiktsterassen följt av lite fika på Starbucks valde jag att promenera tillbaka ned till staden istället för att ta tåget. Det finns flera vandringsstigar från toppen som leder ned till olika delar av ön, och jag skall definitivt ta och vandra längs fler av dessa innan jag åker härifrån.

Denna gång gick jag dock bara tillbaka ned till centrum, och jag blev då påmind om varför just Hong Kong faller mig i smaken så pass väl. Jag älskar skyskrapor, jag älskar kulliga städer med stora höjdskillnader och små ringlande gator/gränder, och jag älskar när det finns en hel del gamla hus bevarade mitt inne i staden, och detta är händelsevis precis vad Hong Kong är en blandning av. Singapore är mest en platt ö med en massa höghus på, men Hong Kong är oerhört mycket mera spännande tack vare alla branta backar.

Läderlappen dök upp från ingenstans:

Efter en lång kvällspromenad genom hela den upplysta staden kom jag slutligen tillbaka till hotellet.

Den störstigaste av dem alla i Hong Kong; 2IFC, av lokalbefolkningen även kallad ”Sir Y.K. Pao’s erection” efter byggherren som uppförde skyskrapan:

Och så byggnaden som huserar Ondskans Imperium: Bank of China, en av de fyra stora bankerna som ägs av Kinesiska Staten. Trycker även upp en del av papperssedlarna som cirkulerar i Hong Kong. Är tydligen avskydd rent arkitektoniskt av Hong Kong-borna då den tydligen strider starkt mot allt vad feng shui heter (som invånarna i Hong Kong är besatta av):

Från ett ondskans imperium till ett annat: HSBC (Hong Kong Shanghai Bank Corporation), världens största bankföretag (dock privatägt), och likt Bank of China sköter de också upptryckningen av papperssedlarna i Hong Kong på uppdrag av Staten:

Jag var helt slut när jag väl kom tillbaka till hotellet, och eftersom att klockan var 9 på kvällen fick det därför bli Donken till middag.

Dag 2 avverkade jag två parker och ett antal välkända platser och skyskrapor på huvudön. Först ut var Victoria Park som ligger alldeles i närheten av mitt hotell. Det var inte så mycket att hänga i julgranen, så jag åt bara lunch på en parkbänk och tog sedan tåget till Admiralty där Hong Kong Park istället ligger. Denna var betydligt intressantare (och turistigare) och inkluderade bla. ett fågelzoo där alla fåglarna flyger omkring fritt inom den gigantiska nätkupolen som byggnaden utgörs av. Hela parken är som en liten grön oas mitt inne i affärskvarteren.

Diverse stadsbilder:

Det kryllar av taxibilar i Hong Kong, och det är väl inte så konstigt med tanke på hur pass vild trafiken är. Man måste antingen vara galen eller en väldigt skicklig bilförare för att våga fara omkring på gatorna i denna stad:

Nya International Commerce Centre som kommer bli den högsta byggnaden i Hong Kong när den är klar:

Färjeterminalen till vänster och Hong Kong Convention and Exhibition Centre i bakgrunden:

Den tidigare nämnda HSBC-byggnaden som huserar företagets huvudkontor är ett ganska intressant stycke arkitektur. Den är känd som ”The Robot” bland Hong Kong-borna pga. dess moderna och högteknologiska konstruktion, och det sägs även att hela byggnaden går att plocka isär och skeppa till annan ort för att sedan monteras upp igen. Anledningen till detta skall ha varit att när den uppfördes i Hong Kong i mitten av 80-talet så var man rädd för att Kinesiska Staten skulle nationalisera banken när de tog över styret av Hong Kong från Brittiska Staten 1997. Därför hade man, enligt ryktet, kunnat flytta hela byggnaden annorstädes om det skulle ha behövts. Vid entrén ligger också två stora bronslejon vid namn Stephen och Stitt, som har funnits där sedan mitten av 30-talet. När japaneserna invaderade Hong Kong under andra världskriget använde de lejonen till att öva prickskytte på, samt skeppade dem till Japan för att smälta ned dem. Detta hann man dock inte med innan kriget tog slut, så lejonen transporterades sedan tillbaka till deras ursprungliga plats i Hong Kong. Man kan dock fortfarande se skotthål på det ena lejonet:

Sista anhalt för dagen var trendiga Soho, och precis som i London, New York och Buenos Aires kännetecknas Soho i Hong Kong av hippa barer, nattklubbar och caféer. Soho ligger i sin tur i området Mid-levels som är beläget mellan foten av Victoria Peak och affärsdistriktet Central. Lägenheterna där är svindyra, föga förvånande. I Soho finns dock också världens längsta rulltrappa som är 800 meter lång (dock är den uppdelad i en serie av flera normallånga rulltrappor som ligger efter varandra). Det var väldigt coolt att glida omkring mitt emellan alla höghusen och se ned på alla små gator nedanför:

Har även köpt mig ett s.k. Octopus-kort nu som man laddar med pengar och sedan använder för att betala för all kollektivtrafik och även för vanliga produkter i många affärer. Det fungerar ungefär som SmartRider-korten i Perth, dvs. man trycker det bara mot en liten avläsare så har man betalat. I Hong Kong är tid pengar, så det skall gå snabbt att handla och åka kollektivtrafik. Kreditkort eller sedlar och mynt är alldeles för omständigt – ett tryck med kortet så är det klart. Därför äger i stort sett varenda Hong Kong-bo ett Octopus Card.