Jag tycks ta långa sovmorgnar varje dag under min vistelse här. Vet inte vad det är som gör att jag sover så länge, men en förklaring kanske är att det är väldigt mörkt i mitt rum utan lampor på. Det kommer nämligen inte in något naturligt solljus genom fönstret pga. alla skyskrapor utanför som täcker det (typiskt Hong Kong). En annan förklaring är att jag är uppe alldeles för sent och bloggar. :P

Hursomhaver, i lördags gav jag mig av ut på stadens gator efter att ha vaknat vid lunchtid. Käkade lunch på en av mina favorit-café-kedjor här vid namn Pret a Manger som säljer en massa färdiga mackor och sallader och små smarriga efterrätter, allt i behändig take away-form. Dock är det ganska dyrt och lyxig mat, men väldigt gott. Jag har hittills käkat en wrap med avokado och pinjenötter, en sandwich med bacon/tomat/sallad, en sandwich med avokado och kyckling samt en efterrätt i form av en liten burk med jordgubbs- och rabarbersylt i botten, grekisk yogurt i mitten och rostad musli på toppen. Mmm-mmm! De säljer även spännande läskedrycker såsom mango-mandarin (den smakade dock lite som öl men var ändå god).

På mitt fina schema som jag gjorde i ordning i Perth stod för dagen Kowloon, dvs. ”andra sidan” av staden och som ligger mittemot själva Hong Kong-ön. Det går såklart att åka tunnelbana under Victoria Harbour som skiljer de båda sidorna åt, men det trevligaste sättet att ta sig över vattnet är att hoppa på en s.k. Star Ferry som kör skytteltrafik över floden(?) hela dagen och kanske även natten. Allt blir så smidigt med ett Octopus Card, eftersom att det går att använda typ överallt, så även på dessa färjor. Inga pappersbiljetter som man måste hålla reda på, och inga jobbiga biljettautomater eller biljettköer, bara plånboken med kortet i.

Kowloon är helt klart mera turistigt än huvudön, vilket också innebär fem miljarder butiker som säljer enorma mängder skit som jag personligen inte har något nytta av. Det vandrar även runt en massa försäljare som vill sälja en kostymer, massage och ”Rolex”-klockor. Envisa var de också, då de följde efter en och fortsatte tjata fastän man sagt nej 5 gånger redan.

Jag var med andra ord inte speciellt imponerad till en början, och jag sökte därför tillflykt till Kowloon Park som är en stor och grön oas mitt i området. Hong Kong är i allmänhet en väldigt ”grön” stad med många parker och regnskogsområden lite överallt, alldeles intill alla höghusen.

Efter att ha suttit som en lodis på en parkbänk och stirrat ut i tomma intet i någon timme gav jag mig av till Hong Kongs historiemuseum som låg en kort promenad bort. Historiemuseum som handlar om olika länders utveckling är alltid superintressanta när de är välgjorda, så även detta. Dessvärre hann jag bara igenom typ halva utställningen innan de stängde, precis som när jag besökte historiemuseét i Singapore. Lyckligtvis har jag dock gott om tid på mig att besöka det igen den här gången.

Lite fler Kowloon-bilder:

Vandrade längs hamnen och beundrade Hong Kongs skyline på andra sidan tills det blev middagsdags. Käkade på en lite lyxigare hamburgekedja vid namn Freshness Burger som låg nere vid vattnet, så jag hade utsikt över en del av skylinen och tog därför god tid på mig att äta.

En annan anledning till att jag inte jäktade var för att jag var ”tvungen” att vara kvar på Kowloon-sidan till klockan 8, då jag ville se ”Symphony of Lights” som är världens största permanenta ljusshow. Det hela går ut på att nästan alla skyskrapor på huvudön blinkar och lyser i regnbågens alla färger i takt till musiken som spelas i flera stora högtalare nere vid vattnet på Kowloon-sidan. Föreställningen pågår i 15 minuter och äger rum varenda kväll klockan 8. Jag var inte precis den enda där som kände till ljusshowen, så det långa räcket nere vid vattnet var täckt med hundratals turister en bra bit innan det hela började. Jag lyckades dock också få mig en plats på första parkett.

Själva showen i sig var kanske hur häftig som helst. Tänk er en gigantisk skyline full av skyskrapor som alla blinkar och lyser i takt till diskomusik i mörkret. Har aldrig sett något liknande förut, och den som kom på den idén är ett jävla geni. Jäkligt kul också att ägarna av alla byggnaderna är med på det och ”lånar ut” dem till showen, som tydligen anordnas av Hong Kongs turistbyrå. Jag tog såklart en massa bilder och försökte även filma det hela, men kvalitén på filmen blev skit så jag länkar till en film på Youtube som visar ungefär 1/3 av showen istället. (Kolla gärna igenom hela filmen, då det blir häftigast framåt slutet.) Nu är det ju som sagt svårt att verkligen få en uppfattning om hur något är i verkligheten när man bara ser det på bild eller film, men det var verkligen hur coolt som helst. Skall lätt gå dit fler kvällar och se det igen.

Ellika ville ha lite myllerbilder och en bild på en glad kines. Tittar man riktigt noga så ser man bägge delarna på följande bilder, tagna i närheten av mitt hotell:

I söndags stod Macao på tur, som alltså också är en s.k. SAR (Special Administrative Region), dvs. ett semiautonomt land som har ”självstyre” samtidigt som det ändå tillhör Kina. Hong Kong och Macao är de enda kinesiska städerna/länderna som har sådan status. Anledningen till detta är att bägge länderna var europeiska kolonier som var helt självständiga från Kina under ett flertal sekler. I Hong Kongs fall var det alltså en brittisk koloni fram till 1997 då landet lämnades över till Kina, och i Macaos fall var det en portugisisk koloni fram till 1999. Macao var både den första och den sista europeiska kolonin i Kina (och kanske även den första och sista europeiska kolonin i hela Asien) och tillhörde Portugal i hela 442 år(!), från 1557 till 1999. Därför är hela landet fullt med gamla portugisiska kolonialbyggnader, och alla skyltar och dylikt står på kinesiska och portugisiska i förstahand, och engelska i andrahand. Detta tillsammans med alla kolonialbyggnaderna är en ganska bisarr syn när man befinner sig i Asien. Lika mycket Sydeuropa som Kina. Landet är väldigt litet (som man kan se på kartan nedanför) och består av en grupp småöar med många och långa broar som sammanbinder dessa med varandra. Macao är också Asiens svar på Las Vegas då det huserar en stor mängd gigantiska kasinon, och många av dessa ägs av kasinoföretag som är baserade i Las Vegas, tex. Sands, Venetian osv. Den totala kasino-omsättningen i Macao är tom. större än i Las Vegas, vilket gör Macao till världens största kasinostad. Dock har Las Vegas betydligt fler kasinon sett till antalet, men det byggs frenetiskt nya i Macao så det lär nog vara hack i häl om bara ett par år.

Macao och Hong Kong ligger alltså alldeles intill varandra på varsin sida om Pärlflodens delta i södra Kina, like so:

Ön i Hong Kong-området som det står ”Hong Kong Island, ”Victoria” och ”Aberdeen” på är alltså huvudön, där affärskvarteren och Victoria Peak ligger, och det är även där jag bor, och andra sidan är alltså som synes Kowloon.

Tyvärr började jag dagen sent igen, vilket var dumt då jag inte var framme i Macao förräns vid 4-tiden. En hel del av detta berodde dock också på att färjan blev försenad och att köerna vid passkontrollen var så förbannat långa. Det är helt sinnessjukt att man skall behöva passera tullen när man åker mellan Hong Kong och Macao. Dels ligger de ju alldeles intill varandra, men framförallt så tillhör de ju samma land, dvs. Kina. Det borde mao. räknas som en inrikesresa istället, och att behöva köa i 40 minuter i tullen efter en färjeresa som tar lite drygt 1 timme är bara absurt. Sicket enormt slöseri med tid och resurser till ingen som helst nytta. Jag älskar verkligen stater och nationsgränser, det är fina grejer det…

Fram kom jag iaf. till slut, och huvudmålet med besöket till Macao var att genomföra den sista(?) delen i ”Markus provar nya saker”-serien. När jag klev ut från färjeterminalen visste jag dock inte riktigt hur jag skulle ta mig till platsen i fråga, då Macao inte har någon smidig tunnelbana, och alla bussarna är bara skyltade på kinesiska. Jag hakade dock på strömmen och hoppade på den kostnadsfria skyttelbussen till The Venetian Casino och hoppades på att det skulle ligga någorlunda nära min destination. Dessvärre visade det sig att kasinot naturligtvis låg på en helt annan ö (vilket kan förklara varför de skjutsar folk dit gratis), så när vi väl var framme lade jag snålheten åt sidan och tog en taxi. Lyckligtvis är taxibilarna pålitliga i Macao och Hong Kong och kör efter riktig taxameter osv., så man riskerar inte att bli lurad som i somliga andra asiatiska storstäder.

Väl framme vid Den Hemliga Platsen fick jag reda på att jag inte kunde utföra aktiviteten i fråga pga. tekniska problem. De hoppades dock ha reparerat det innan morgondagen men kunde inget garantera, och jag började redan ångra att jag hade lagt ut en massa pengar och tid på att åka över till Macao så pass sent på eftermiddagen nu när jag inte kunde göra det som jag egentligen hade tänkt där. Klockan var sisådär 5 på kvällen, och det blir mörkt vid 7-8 här, så jag trodde inte att jag skulle hinna se så mycket av Macao i dagsljus och att hela dagen därför var förstörd. Jag bestämde mig dock för att göra så gott jag kunde och gav mig av i rask takt in mot centrum för lite blixtturism. Jag hade bara en 2-3 timmar på mig att se hela Macao och hade ett halvdussin sevärdheter uppskrivna på min lista. Jag satte därför fart in genom de slingrande gränderna i de gamla portugisiska kvarteren i jakt på mitt första mål – Largo do Senado.

Just som jag nästan var framme började det dock spöregna och storma. Tack vare Ellikas meterolograpporter visade det sig i efterhand att det tycks ha varit en cyklon som drog in över Taiwan tidigare under dagen och sedan fortsatte upp mot Kina. Jag sökte därför skydd inne i ett bibliotek och väntade ut stormen. Bordar, stolar och blomvaser flög all världens väg utanför och gick i kras, och det regnade i sidled. Säkerhetsvakterna hade fullt upp med att stänga igen alla dörrar och dylikt så att inga objekt skulle flyga in i biblioteket. Jag har aldrig varit med om ett så pass kraftigt oväder förut, men i de här områdena verkar det vara vardagsmat under sommaren eftersom att både Hong Kong och Macao drabbas av tyfoner med jämna mellanrum såhär års.

När stormen hade mojnat kunde jag vandra vidare till Largo do Senado, som är ett gammalt portugisiskt torg från tidig kolonialtid. Naturlugtvis finns där ett McDonald’s… (Nej, jag åt inte där.)

Myllerbilder:

Nästa anhalt blev Ruínas de São Paulo, som är en kyrka av nästan samma ålder som Macaos kolonialperiod, och på sin tid var det den största katolska kyrkan i hela Asien. Dock brann den ned på 1800-talet (under en tyfon hör och häpna, hur nu något kan brinna då), så det enda som återstår är porten:

Monte Forte ligger alldeles i närheten av kyrkan, och är helt enkelt ett stort f.d. portugisiskt fort. Där uppe ligger även Macau Museum som jag gärna hade velat besöka, men eftersom att klockan var strax efter 6 på kvällen så var det stängt.

HUR frestande hade det inte varit att avfyra kanonen om den var laddad? Den bisarra byggnaden i skottlinjen är för övrigt Grand Lisboa, ett av alla flashiga kasinon i Macao.

När jag stod uppe på fortet och tittade på kartan och försökte klura ut hur jag skulle gå för att komma till nästa ställe så kom en söt kinesisk tjej i min ålder plötsligt fram till mig och började prata. Hon undrade om det var första gången jag var i Macao och frågade vad jag tyckte om staden och dess historia osv. Hon berättade också att hon var från mångmiljonstaden Guangzhou (som alltså ligger lite längre upp längs Pärlfloden och tar bara någon timme att åka till med tåg från Hong Kong), och tyckte absolut att jag borde besöka staden när jag berättade att jag funderade på att åka dit någon dag. Efter ett tag fick jag äntligen förklarat för mig varför hon helt utan anledning hade gått fram och pratat med mig. Hon studerade nämligen engelska hemma i Guangzhou och sade sedan ”You’re the first foreigner I’ve ever talked to, and I’m so happy because I can understand your english, and you can understand mine”. Jag sade att hon pratade väldigt bra engelska (vilket hon gjorde), och hon erbjöd sig att ta ett kort på mig och tackade sedan så mycket för samtalet och gick. Väldigt lustig men rolig händelse, och modigt av henne att gå fram till en helt främmande person sådär och börja konversera på ett nytt främmande språk. Lite märkligt i början dock när man inte visste vad hon ville ”få ut” av det hela (så typiskt svenskt att söka efter en anledning och baktanke med att okända människor börjar prata med en. 10 månader i Australien lyckades tydligen inte råda bot på det helt).

Alldeles som solen började gå ned hann jag fram till Guia Hill, som är en park kring en stor kulle som är den högsta naturliga punkten i Macau. De har en liten linbana som man kan åka med upp till toppen, men denna var tyvärr stängd för dagen när jag kom fram. Jag tog därför och vandrade upp på kullen/berget för egen maskin och ned på andra sidan där hamnen låg.

På väg till Guia Hill:

Detta företag tillverkar tydligen TV-apparater och dylik hemelektronik, om jag har förstått det hela rätt:

”Vi kan inte gå under den
(Vi kan inte gå under den)
Vi kan inte gå runt den
(Vi kan inte gå runt den)
Vi måste ju gå över den
(Vi måste ju gå över den)”:

Macaos alternativa OS-arena måntro:

Efter en del irrande längs en bilväg utan trottoar lyckades jag slutligen komma ned till havsnivå igen bland alla kasinon:

Ett av de första privata kasinona som byggdes i Macao efter att det statliga monopolet avskaffades 2002 var det mäktiga Sands, som ägs av företaget Las Vegas Sands. De äger också bla. The Venetian i både Las Vegas och Macao och har under de senaste åren köpt en rejäl flotta med stora jetplan inrädda som kasinon som de flyger mellan Macao och Las Vegas, för att på så vis transportera storspelande VIP-kunder mellan de bägge städerna. De slipper också betala spelskatten i Las Vegas för alla intäkter de tjänar uppe i luften. Sands i Macao är världens största kasino sett till antalet spelbord/spelmaskiner, men dessvärre ägs Sands-gruppen av svinet Sheldon Adelson som älskar Bush, Israel och Irak-kriget och donerar stora summor pengar till dessa ändamål, så jag skulle akta mig för att spela på något av hans kasinon.

Bestämde mig för att leta efter ett ställe att äta middag på innan jag tog färjan tillbaka till Hong Kong, för jag hade ingen lust att käka snabbnudlarna som de servererar ombord. Drev runt i Fisherman’s Wharf som är ett väldigt turistigt stråk längs hamnen fyllt av en massa nybyggda hus i portugisisk kolonialstil, och alla dessa huserar souvenirbutiker, klädaffärer, restauranger osv. Det gamla vanliga.

Ellika ville ha bilder på högteknologiska transportmedel, och jag vet inte om detta räknas kanske:

Mina argument är att den a) är eldriven (the future, baby!) och b) har coola futuristiska neonslingor runt sig.

De flesta restaurangerna i Fisherman’s Wharf var lite för dyra för min plånbok, så jag hittade en buffé för 80 SEK som väl i efterhand kanske inte riktigt var värt det priset. Mätt blev jag dock och det smakade helt okej, och jag slog på min speciella ”kamelfunktion” och tryckte i mig revbensspjäll, ris, diverse kycklingsorter i olika såser, potatis, spaghetti bolognaise, sallad, grönsakssoppa, bröd, vattenmelon och sockerkaka på löpande band. Eftersom att Ellika efterfrågade fler matbilder så kommer här ett första försök på detta:

(Ni vet väl varför körsbärstomater är röda förresten? För att de är färgade av blodet från arbetarna som plockar dem…)

Vågade inte äta mig 110% proppmätt eftersom att jag skulle ta färjan tillbaka efteråt, och även om jag aldrig riktigt blir åksjuk så har jag kännt att det gungat lite i magen efter samtliga tre gånger som jag har tagit färjan mellan Macao och Hong Kong.

En dålig bild som dock ger ett hum om hur alla de gigantiska broarna mellan alla öarna i Macao ser ut:

(Räknas färjor som högteknologiska transportmedel?)

Klockan var 21.30 när jag köpte biljetten, och enligt tanten bakom disken fanns det bara biljetter kvar till tidigast 11-färjan. När hon tryckte ut biljetten ur automaten stod det dock 9.40 på den, så jag fick ta den istället om jag snabbade mig iväg till gaten. Hann ombord på den proppfulla färjan och kom tillbaka till Hong Kong vid kanske halv tolv och var väldig glad över att få åka tunnelbana igen. Därför får den tredje transportbilden bli på något som definitivt är högteknologiskt, dvs. Hong Kongs tunnelbana. Först ut ett försök att visa hur gigantiskt långa tågen är. Det finns inga väggar mellan varje vagn, och varenda gång som jag har stått i ena änden av tåget har jag aldrig lyckats se ända bort till andra änden. Skulle inte förvåna mig om de är typ en halv kilometer långa.

Bild nummer två är på den fiffiga kartan som med hjälp av små lampor visar a) vilken riktning tåget färdas i längs den nuvarande linjen, b) vilka stationer som man kan nå ifrån denna, c) vilka stationer/linjer man kan nå ifrån nästa station, d) vilken sida dörrarna öppnas på vid nästa station, e) vilken som är nästa station, osv. Det är ett idiotsäkert system med andra ord, och så oerhört praktiskt men ändå en förhållandevis enkel grej.

Väl framme vid hotellet kände jag mig lite småhungrig igen trots buffén tidigare, så jag köpte två smarriga munkar med glasyr på i det lokala snabbköpet till kvällsmat, och för Ellikas skull publicerar jag en bild på dem också:

Nu har jag uppfyllt alla utom en av Ellikas önskningar tror jag. Måste hitta ett gigantiskt shoppingcenter, vilket tycks vara svårare än man kan tro i Hong Kong.

Macao känns verkligen väldigt sydeuropeiskt, inte bara pga. att allt står på portugisiska och att det finns en massa portugisiska byggnader, utan hela atmosfären är mera avslappnad och ”sydeuropeisk” än vad ”brittiska” Hong Kong är. Man ser också en hel del människor som har både kinesiskt och sydeuropeiskt utseende i ansiktet. Dessutom kör det runt miljarder vespor på gatorna, och vad är väl mera sydeuropeiskt än det?

Dagen som först såg ut att bli en total flopp blev till slut en riktigt lyckad dag. Hann med nästan alla saker som jag hade uppskrivna på minn ”att göra”-lista för Macau, och jag skall ta och ringa till Den Hemliga Platsen om någon dag och fråga om de lagat skiten så att jag kan åka tillbaka till Macao och genomföra Le Grande Finale i serien ”Markus provar nya saker”.